Stockholm Food&Wine 2017

20171109-P1140778-2 20171109-P1140776Jag bara känner för att skriva av mig efter vårt besök på Sthlm food&wine! (Bilder från mack-SM finalen som gick av stapeln idag)

Jag minns inte när jag började gå på Sthlm food&wine mässan, men det var innan den hette så. Hette den Allt om mat från starten, vi började fundera men gav upp snabbt.

De sista åren har vi sagt till oss själva, jag o frun, att nu slutar vi komma hit – det ju bara vin o fylla av hela slanten. (Lite som öl&whisky-mässan blev).

Idag tog vi ledigt och gick dit när mässan började, vi, som är 50- var bland de yngre gästerna. Det fanns en hel del rullatorer, käppar och rullstolar bland besökarna, vilket var befriande på något sätt.

Vi upplevde årets mässa som att den gått tillbaks till att också vara en matmässa, det var mer uppstyrt med mat- och vinmontrar blandade om vart annat på ett sätt som var mycket trevligt. Det är i princip samma utställare varje år så roligast brukar vara att gå längs kanterna och längst ner till höger där ”småskuttarna” har råd att ställa ut.

För fyra år sedan hittade jag min parmesankran, det var han och en till som sålde bra Parmigiano-Reggiano, i år var de nio stycken. Riccardo är dock fortfarande mitt förstahandsval. Han har förresten flyttat till Sverige nu så man kan beställa direkt av honom och slipper köpa fem kilo på matmässan! 🙂

Överlag var det mycket mycket italienskt, något indiskt i form av Indian Streetfood truckarna, som kan rekommenderas. Vinet smakade som vanligt och osten är som den brukar.

Sammanfattning: mer mat än förra året – men inga överraskningar.

Fäviken på söder

Magnus Nilsson, numera mest känd för hans Fäviken men killen är så mycket större än så. Lyssna på Magnus sommarpratsprogram från i år (2015) innan ni funderar vidare.

Jag har gjort det och även sett programmet om Magnus utveckling av hans restaurang Fäviken på Netflix.

Nog med länkandet, vad åt jag då? Jo, en mosbricka!wpid165-2015-12-09-15.33.48.jpg

Mosbrickan kom i en klassisk pappkartongstallrik med helt undermåliga träbestick och en överdesignade pappersservett och ett kvitto som absolut inte övertygade att jag betalade med iZettle – helt i min smak med andra ord.

Mosbrickan bestod av mos och en korv, denna gång ett isterband som i sin tur var täckt med ett grovt lager med ketchup och senap. Enligt utsago hemkokt. Ovanpå kalaset fanns ett lager rostad lök, dess ursprung framgår ej, men jag är inte orolig.

Ackompanjerad med isterbandet och moset fanns riven morot och inte inlagda, därför goda, rödbetor samt något grönt.

Hela måltiden utan dryck kostade 95 spänn och jag kommer absolut gå tillbaka eftersom jag ätit alldeles för sunkiga luncher i den prisklassen och gått därifrån med en känsla att jag blivit lurad. Hos Korv&Kiosk kändes kvaliteten toppen och jag blev lite starstruck eftersom Magnus själv stod i korvkiosken, tyvärr är jag för blyg för att våga be om en doublie med honom; det var ju ändå en nykter lunch och med en sådan här mosbricka kan man inte anklaga sig själv för att äta korvkioskmat.