Magnus Nilsson, numera mest känd för hans Fäviken men killen är så mycket större än så. Lyssna på Magnus sommarpratsprogram från i år (2015) innan ni funderar vidare.

Jag har gjort det och även sett programmet om Magnus utveckling av hans restaurang Fäviken på Netflix.

Nog med länkandet, vad åt jag då? Jo, en mosbricka!

Mosbrickan kom i en klassisk pappkartongstallrik med helt undermåliga träbestick och en överdesignade pappersservett och ett kvitto som absolut inte övertygade att jag betalade med iZettle – helt i min smak med andra ord.

Mosbrickan bestod av mos och en korv, denna gång ett isterband som i sin tur var täckt med ett grovt lager med ketchup och senap. Enligt utsago hemkokt. Ovanpå kalaset fanns ett lager rostad lök, dess ursprung framgår ej, men jag är inte orolig.

Ackompanjerad med isterbandet och moset fanns riven morot och inte inlagda, därför goda, rödbetor samt något grönt.

Hela måltiden utan dryck kostade 95 spänn och jag kommer absolut gå tillbaka eftersom jag ätit alldeles för sunkiga luncher i den prisklassen och gått därifrån med en känsla att jag blivit lurad. Hos Korv&Kiosk kändes kvaliteten toppen och jag blev lite starstruck eftersom Magnus själv stod i korvkiosken, tyvärr är jag för blyg för att våga be om en doublie med honom; det var ju ändå en nykter lunch och med en sådan här mosbricka kan man inte anklaga sig själv för att äta korvkioskmat.