Vid sekelskiftet hade vi en handvevad pastamaskin som gjorde tunna fina pastaark. Man kunde sedan sätta dit olika delar för att få olika bredder på pastan eller tom en raviolitillsats som skulle forma fina kuddar men den kladdade och hade väl en verkningsgrad på 40-50%, alltså mindre än hälften av kuddarna höll ihop hela vägen till tallriken. Att veva förhand var inte fysiskt arbetsamt men man hade en hand upptagen hela tiden, det var en nackdel.
Femton år senare, nu i veckan, fick jag hem en lasagneplattsmaskin som kopplas till min assistent. Då blir pastabladen betydligt enklare att göra eftersom allt är motoriserat.
Idag åt vi ravioli fyllda med fetasost, smörfrästa champinjoner och rödlök. Serverades med en ”gammal” tomatsås från i veckan och lite rödlök/feta ovanpå.
